Vi tror inte att det är sant. Efter drygt ett års segling från Stockholm är vi nu i Söderhavet och seglar den s.k. ”Coconut Milk Route”, som är den vanligaste passagen mellan Panama och Nya Zeeland/Australien. Just nu är vi i Papeete, Tahiti efter att ha lämnat de fantastiska Tuamotu-atollerna (som ligger mellan Marquesas och Tahiti) bakom oss.

Denna artikel handlar om vår överfart med S/Y Ambika (Beneteau Oceanis 46) från San Christobal på Galapagos till Fatu Hiva på Marquesas öarna, 3000nm. En rekordsnabb överfart som endast tog 18 dagar! Våra förväntningar på en översegling på platt hav, svaga vindar, het sol och svalkande dopp blev rejält grusade. Det var inte ”a walk in the park” alla dagar.

Alles klar! Den 21 juni seglar vi iväg på vår längsta distans hittills. Inte utan att det kändes spännande! Diesel var tankat (med dunkar), liksom vatten och vi hade provianterat färsk mat/frukt/grönsaker. Dagen innan vi åkte hittade vi små svarta kryp i torrmaten (pastan och riset) vilket innebar att allt fick rivas upp, sorteras om och viss mat slängas. Men tur ändå att vi upptäckte det då och inte mitt på oceanen.

Några dagar senare, på midsommarafton med sill och en liten snaps till lunch, kunde vi konstatera att det blivit ”stökigt men snabbt” de första dagarna! Första dygnet loggade vi 180nm (personbästa då för Ambika). Men priset var en skumpig seglats i sol, halvvind, 8-14ms, motström, brytande sjö och med revade segel. Ett dygn efter oss i spåret låg bl.a. den amerikanska segelbåten ”Good News” och med dem hade vi HF-kontakt varje dag. En läkare i kölvattnet är ju superbra att ha.

Varje morgon hittade vi små squids på skarndäck, inte mer än 5-10cm långa. Hur i hela friden hoppade de upp med sina korta ben (eller är det armar)? En dag fiskade vi upp en jättestor svärdfisk, 185cm lång som vägde över 20kg! God, färsk mat för hela överresan, tack vare vårt frysfack.

Vi mötte en JÄTTEVAL, större än Ambika, som frustade ut en kaskad med vatten fem meter bredvid båten. Bara valen inte skulle få för sig att hälsa på oss lite kärvänligt! En puff med stjärten på kölen och vi skulle fått kalla på MAYDAY! Valen kom upp igen 10m från fören, flåsade med sitt enorma andningshål (!) och dök ner i djupet igen! PUH!

En natt träffades jag en hel hink vatten över kojen i akterkabinen. En brytande sjö hade letat sig ner under sprayhooden och genom takluckan som stod vidöppen (dålig konstruktion). Det blev en våt natt, kojen bara hjälpligt täckt med ett antal torra handdukar. Samtidigt hade en större squid täppt för ena dräneringshålet i sittbrunnen och i mörkret trampade Lasse i decimeterdjupt vatten tills han upptäckte ”felet”.

En tredjedel avklarad, 1000 av 3000nm
Fortsatt snabbt gick det, 1000nm på bara 5,5 dygn! Dygnsbästa är 191nm = 8kn i snitt! Ambika hade vässat tänderna och blev bara snabbare och snabbare!  Nåja, viss del ska tillskrivas att vi nu fått strömmen med oss. Äntligen!
Det soligt men kuling igen, så det blev lite upp och hoppa på frivakterna för att reva segel. Vågorna parerar Charlie (autopiloten) oftast bra men ibland, när de är upp till 5m och toppiga, blev det lite ”körigt” även för honom.

Halvvägs nu och vinden hade vridit upp och blivit rakt akterlig. Vi seglade plattläns med spirade segel. Vi hade seglat 1500nm på knappt 9 dygn. Vi firade det med en flaska Cava (finbubblorna fick anstå till ankomsten till Polynesien)!

Flera båtar (ca 5st) var bakom oss och några grader söder om oss; de fastnade i ett stiltjebälte och låg och guppade med segel som stod och slog… En av båtarna, ”Good News” fick fel på sin watermaker (= bad news) och skulle få vattenkris! Båten efter honom (”Alchemist”, ca 90nm bakom) skulle ge dem vatten när de kom ikapp. Hur de kunnat förlita sig på en watermaker för sin vattenförsörjning, förstår nog inte vi!!

En dag, när vi skulle reva storen, lossnade en latta och den gled sakta ned mot däck. Storseglet har stående lattor, den längsta är över 12m. Snabbt fick vi skota hem och rädda lattan från att fara överbord. Sedan fick vi agera segelmakare på däck!

Två dagar kvar, 330nm och havet blev guppigt igen efter några dygn av riktigt skön smörsegling. Det blåste mellan 10-12ms och fronter passerade revy med regn och hårdare vind (squalls). Vi hade en sprirad genua och en revad stor uppe. Nu längtade vi till en stilla ankringsvik så att alla inälvor skulle hamna på rätt plats igen!

Den 11 juli var vi framme i Fatu Hiva - efter 18 dagar till sjöss!  Hela etappen gjorde vi på 165nm/dygn = 6,9kn. Vilken skillnad mot när vi seglade över Atlanten från Cap Verde till Antigua, Västindien, på lika många dagar men 1000nm kortare!!

Vi kom fram precis före nattmörkret och ankrade i en fantastisk liten vik, som tagen ur ”Sagan om Ringen” med höga, branta och otroliga, grönklädda klippformationer och moln som slickade bergstopparna. Två båtar (japansk och fransk) låg ankrade där redan. Kraftiga regnskurar mötte oss och fallvindarna från klippön var starka, upp till 20ms men var som tur kortvariga, vilket gjorde att vi fick gå ankarvakt för att inte krocka med fransmannen bredvid oss i den trånga viken. På morgonen sken solen från en klarblå himmel. Två halvt tandlösa män kom ut i en liten båt och ville byta färsk frukt och en trästatyett mot några flaskor rom och en T-shirt, ett bra byte tyckte vi. Det kändes fantastisk att vara framme!
Följ gärna våra äventyr på www.ambikasailing.blogg.se

***

II. Några reflektioner från överfarten

Vi hade hört att en segling över Stilla Havet var just STILLA. Det blev den inte för oss men Ambika kändes trygg och hon var helt torr inne, skönt med en båt som inte har några läckage. Några dagar av fantastisk ”smörsegling” fick vi också, där havet låg nästan platt och vi susade fram för fulla ställ.

·         Rekordsnabbt, ”S/Y Good News” som startade en halv dag efter oss är nu en hel vecka efter. De hamnade i ett svagare vindbälte där vågorna dessutom störde seglen..

·         Blåsigt, medelvind 10-16ms och när solen gick ner ökade vinden.

·         Guppig korssjö, stora vågberg, havsdyning från syd, kombinerat med mindre vågor från ost gjorde att mag- och rumpmuskler stärktes väsentligt..

·         God mat, erja lagade ”riktig” mat hela seglingen, även om hon svor långa svavelosande eder i pentryt ibland.. färska grönsaker, ägg, yoghurt,  etc. räckte hela vägen. Bröd bakades två gånger och svärdfisken vi fick upp i början av resan räckte hela vägen..

·         Inga skador (nästan), Ambika har seglat väl och uppfört sig fantastiskt! Ända skadorna på sträckan Panama City till Fatu Hiva (4000nm) var en avslagen akterlanterna som orsakades av ett sjölejon som inte nöjde sig med att ligga på badplattformen utan skulle prompt upp till oss i sittbrunnen samt en skadad tand, erja + Dumleklubba = obra!

·         Utsedd till ”mest fantastiska pryl” är ”Charlie”, vår hydrauliska autopilot som tycks klara alla typer av sjö, även hård undanvind (undantagsvis, när vågorna är mycket höga och oberäkneliga kan vi styra bättre). Vi har tävlat mot honom vid ett flertal tillfällen och fått konstatera att han faktiskt styr bättre/effektivare än oss…  I 25 dagar (Panama city till Fatu Hiva), i 4000nm har han tjänat oss oklanderligt och endast begärt 10cl hydraulolja. Tack Charlie (Raymarine ST6003)!

·         Kommunikation, äntligen har vi fått i ordning på vår HF och Pactormodemet. Nu kan vi sända och ta emot email och väder via Sailmail. Vi har också pratat två gånger per dygn med ”Good News” (Amerikansk) och ”Alchemist” (Österikare), ”Gruffalo ” (Nya Zeeländare, med dansk fru) och North by West” (Canadensisk). En trygghet för oss var att ”Good News”, som var några dagar bakom oss, seglades av ett läkarpar. Satcomen (Iridium 9555) har möjliggjort kontakt med barnen, både via telefon och email (och därmed inläggen i bloggen) och att ladda ner väder, etc.

·         Ström, ett stort tack dedicerat till Rick Kaine som, i Panama City, äntligen fick ordning på vårt elsystem och lärt oss att hantera det.Fungerar perfekt nu! 500watt solceller en vidgenerator samt motorgeneratorn.

·         25liter diesel har vi använt på 18 dagar och den gick till att ladda batterierna (en timme/dag).. Vi angjorde Fatu Hiva med 455lit disel i tankarna! Not so bad :D

·         Relationer ombord, att segla över stilla havet på två man har gått jättebra, men man ska nog känna varandra väl…! Vår vån Mike från Hobart i Tasmanien, som seglar samma sträcka, blev förvånad över att vi bara var två man då Australiensiska och Nya Zeeländska försäkringsbolag kräver minst tre mans besättning.

·         Vakthållning, vi har varit flexibla i vår vakthållning. Hårt väder = korta pass. Lugnt väder, längre pass. erja har ansvarat för mathållningen och Lasse har därför ofta tagit längre nattpass (och sluppit att diska). Om någon känt sig ur fas har den andra tagit fler timmar. Vi tycker detta system har fungerat bra för oss, speciellt för överfarten nära ekvatorn för det är då kolsvart 11tim/dygn (när inte månen är framme)!

·         Segelföring, I stort sett hela sträckan har seglats med revad och spirad genua 3 och kraftigt revad stor, Ambika är otroligt lättdriven. Genakern har inte kunnat användas alls på grund av för hårda vindar och Lasse var glad åt de lätta kolfiberbommarna som är enkla att hantera på fördäck.

·         Väder och vind, Vindarna har varit väldigt variabla i styrka. Vi har revat och släppt ut ca 5ggr/dygn, hela vägen (ingen rast och ingen ro). Vindriktningen har varit i stort sett konstant (O/OSO). Havsströmmarna, som enligt alla strömkartor skulle gynnat oss, har pekat lång näsa. En dag hade vi strömmen med oss och gjorde då vår bästa dygnetapp på 191nm = 8kn i snitt i 24tim = hur bra som helst. Växlande molnighet och lagom varmt (inte hett) men på nätterna långbrallor och dubbla tröjor och ganska ofta regnställ på nätterna då squallines drog förbi med regnbyar och hård vind.

·         Djurlivet, en jätteval i början på resan gjorde att vi var ganska skärrade för att krocka med en sådan bjässe, men inga fler valar syntes. Delfiner en gång bara och i övrigt var våra följeslagare; småsquid, massor av flygfisk och stormfåglar, så roliga att betrakta. En sen kväll fick vi ”närkontakt” då en stor squid flög på Lasse och landade rakt på hans vänstra kind och ramlade ner i hans barbenta knä!