i Sök

Bonnie

Långsegling

  • Åter i Horsfjärden

    Vi kom till Fahlmouth efter nio dagar till sjöss ,från Azorerna.Som jag skrivit tidigare så hade vi en tuff segling över Atlanten. Men efter ett par dagars uppehålls väder och en hel dels städande ombord så anlände vi England i strålande sol, men vinden var lite kylig. Jag blev lite förvånad då jag hade väntat mig flera avseglare på väg över Biscaya, men till min förvåning låg de inte en enda svensk i hamnen. Knappt några andra utlänningar heller som var på väg söderut. Däremot fanns det fullt av Engelska båtar av alla möjliga slag, små roliga segelbåtar med riktigt gamla sjöbusar ombord och några fina stora seglebåtar med flashigt folk ombord.

    Vi trivdes bra i den fina lilla staden Fahlmouth, typiskt Engelska små hus längs gatorna och massor av butiker av alla slag.Vår tonårsdotter Annie tyckte det var kul att åter kolla in alla modebutiker med skor och kläder. Vi vuxna hittade till en fin gamal Pub, som serverade massor av olika ölsorter och som också serverade god Pubmat.Nu var man också tillbaka till tidvattnet, det fanns visserligen även på Azorerna men man märkte inte av det, och vi behövde inte räkna med det heller vid angöring av hamn.

    Resan fortsatte sedan längs Engelska kanalen till Dover.Vi stäckseglade i två dygn, då vinden som alltid ska vara sydvästlig skulle vrida till nordväst, så vi ville hinna så långt som möjligt utan att behöva kryssa. Stoppet i Dover blev bara en natt, sen fortsatte vi längs den trafiikerade kanalen upp till Helgoland seglingen dit tog också två dygn.

    Denna lilla ö är Tyskarnas stora utflyktmål för här handlar de vin och sprit skattefritt. Till vår stora förvåning så var det inte billigt alls, det kostade lika mycket i vanliga mataffären och parfym var dyr tyckte vi. Tyskarna anländer med stora färjor som går från Hamburg eller Bremen ut till Helgoland, och när tre sådana stora färjor anländer samtidigt, blir det trångt på gatorna. Men Helgoland är ett fint ställe tycker vi, lite likt Stora Karlsö fast här är klipporna röda iställlet för vita.Det finns mycket alkfåglar här,och vädret är soligare än på fastlandet.

    Nu lämmnade vi det blå vattnet bakom oss och gick in mot Keilkanalen. Inloppet till floden Elbe bjuder på smutsbrunt virvlande vatten, och man gör bäst i att ha tidvattnet med sig in, för vi loggade över 10 knop, vilket kändes bra. Väl framme i Brunnsbyttel får man vänta i hårt strömmande vatten innan slussen öppnar. Vi stannade i Brunnsbyttel, i marinan alldeles intill den stora slussen. Här passerar väldigt stora fartyg, på ett av dessa stora passagerarfartyg stod besättningen på däck med jättestora händer och vinka till oss, så vi vinka tillbaka, och alla passagerare såg så lyckliga ut när vi alla i marinan vinkade glatt till fartyget.

    Nästa dag fortsatte vi på Keilkanalen man gör bäst i att starta tidigt på morgonen, då kanalen är 10 mil lång. Det är vackert att glida fram i kanalen, och längs sidorna går det cykelvägar med en hel del semestrande turister, som cyklar lite fortare än vi får åka. Åkerlandskap och små fina hus kantar också kanalen. Det tar ungefär 8-9 timmar att passera och väl framme i Keil så får man vänta på slussning, men sommartid är slussen öppen dygnet runt.

    Nu var vi åter i Östersjöns gröna vattnen, vi seglade vidare mot Helige Hafen. Det är en enorm marina med massor av båtar. Staden är fin med tegelhus,och en hel del ny bebyggelse. Långa grunda sandvikar och stränder kantar inloppet till staden. Här kan man stanna många dagar och cykla runt i vacker miljö, men vi hade inte tid med det utan fortsatte mot Bornholm. Vi anlände Bornholm efter 36 timmar och gick in till Allinge, det är också en fin liten trång hamn, solen sken och här kan man köpa rökt sill, vilket var gott tyckte vi, som inte ätit något rökt på ett år.

    Vi passade också på att besöka Christiansö som ligger 10 dist, norr om Bornholm. Ön var sig lik sen vi var här sist för 24 år sedan. Men med den skillnaden att det var fullt av turister som kom med färjorna från Bornholm. Gästgiveriet som vi kom ihåg sen sist, med långbänkar hade ändrat utseende, och var en fin dyr restaurang. Chritiansö är väl värt ett besök, man kan bada från klipporna i kvällssolen, ta promenader längs stigarna och titta på alla gamla kasernhus och förvaringstorn sedan 1800 talet. Och sen får man inte missa att köpa Ruths hemlagade inlagda kryddsillsfileer. Vi passade på att köpa två burkar, då de håller sig i ett år, så nu är sillen till julbordet redan klar.

    Utklippan var nästa mål, här låg det många båtar, otroligt att det finns en så fin ankringsplats mitt ute i havet. Vi stannade en natt och fick betala hamavgift. Det finns bara möjlighet till att slängs sopor här, kanske fanns det glass om hamnboden var öppen, men vi såg inte det. Naturen här är vacker och lite ödslig, men väl använd av alla fritidsbåtar. Efter Utklippan stod vi på för att åter hinna före det dåliga väder som förföljer oss sedan England, vi kom fram till Byxelkrok efter ca 18 timmars segling. Det var fullt i hammnen så vi la till på stora kajen, i väntan på ankringsplats. Detta var den sista helgen som folk var ute och seglade, för när vi lämmnade på måndagen så var det inte mer ä 15 båtar kvar. Byxelkrok är en charmig liten hamn, men numera är den välbesökt av både fritidsbåtar och bilåkande turister. Vilket föranleder försäljning av diverse krims krams. Men en fin ICA butik har dom, och vi kunde åter njuta av delikatesser såsom hushållsost, köttbullar och Ballerinakex som vi saknat under året som gått.

    Färden gick vidare mot Häradsskär, här finns ca 3 platser för gästande båtar, ön är en gamala fyrplats, med diverse små röda stugor lite varstans. Inloppet till hamnen är lite trång och på sidorna finns en hel del grund, så man bör ta det försiktigt om man är en stor båt. Regnet öste ner, så vi promenera inte så mycket som vi skulle ha velat, men vi får ta det en annan gång. Vi motorerade vidare den korta biten till Harstena, som är vårt favoritställe sedan 30 år. Nu hade de i och för sig byggt upp en alldeles för stor villa , där det förut bara stod en liten röd stuga. Men bageriet fanns kvar och vi köpte härligt goda kanelbullar. Vår längtan efter rökt ål och flundra kunde vi också tillfredställa, för här finns den godaste av dem alla. Ja det är nog snart de enda stället som fortfarande säljer dessa läckerheter .

    Nu ville vi också hinna med Hävringe, som också är en enslig gamal lotsplats, utanför Oxelesund. Numera sedan lotsen lämmnat platsen, får vi besöka ön. Det finns enligt boken 5-6 platser, men det tycker inte vi, endast två båtar får plats här. Kanske kan den inhyrda befolkningen dela med sig av platser om man frågar men endast en pirarm fanns att tillgå. Här är det lika vackert som på Utklippan och Häradsskär, och det var skönt att turistsäsongen var på upphällningen. Härifrån är det inte långt till Landsort och Norrhamn som var det mål vi hade för natten. Vi tog en promenad till byn och besökte öns lilla Pub. Jag klagade på att ölen var dyr i Danmark Christiansö, men det var inget mot Landsort, här var ölen dyr men god och eftersom priset var så högt finns ingen risk att man dricker för mycket.

    Nu hade vi bara en hamn kvar Lacka utanför Nynäshamn, som är NSS fina lilla klubbholme. Här finns toa, sopor, vedeldad bastu och jättefina brygor att lägga till vid. Allt är toppen bara det inte blåser nordligt. Nu fick vi en otroligt vacker solig dag och kunde ta ett dop i böljan den blå, det var så varmt att vi nästan kunde känna igen oss i Karibiens heta värme. Tur att vädret kunde ge oss en välbehövlig solig avslutning på vår långa resa. Nästa dag motorerade vi hem de sista få distanserna, och vi fick ett ordentligt härligt mottagande på Söderby Brygga. Tänk att återse alla nära och kära, efter så lång tid, det kändes skönt, men det var med visst vemod som vi angjorde bojen. Nu är resan verkligen slut, inga mer bloggar att skriva inga mer uppleverlser att dela med sig av. Återstår bara skola, arbete och den där vanliga vardagen igen. Men minnerna är många och likaså alla bilder vi tagit, nu får vi försöka sammanställa bilderna och göra något av dem.

    Vill Ni läsa mer om vår segling och se bilder så har jag bloggat på www.resedaboken.se och sök på bonniestockholm i ett ord.

    Jag ska passa på och tacka alla Ni som läst bloggen på OSK . Jag ser att den visats många gånger, och det är ju alltid roligt när någon läser det man skrivit. Så fort jag kommer tillbaka till jobbet ska jag öppna ett nytt sparkonto och börja spara, och när kontot är fullt, så seglar vi iväg igen, för som någon sa! Att segla är nödvändigt.

    På återhörande någon gång i framtiden.

    Hälsningar från besättingen på S/Y Bonnie af Stockholmy, Tommy Helene och Annie Larsson

  • STORM

    STORM

    Vi lämmnade Tericiera Azoerna när det inte blåste något alls. Eftersom det Azoriska högtrycket ligger mer eller mindre still över dessa öar. Man kan ju tro att det skulle innebära att vädret alltid är solsken, men så icke. Här regnar det ofta en gång per dag, och det är dimma lite då och då, men där emellan är vädret skönt och varmt. Vi visste att om vi tog i oss ca 100 distans norrut skulle vi få vind nästa dag. Vi pratade ofta med Helge i Danmark om vädret, och så tog vi själva ned gribbfiler om vädret. Vi skulle,visade det sig efteråt.Att vi skulle ta oss igenom fyra lågtryck som kom från väst eller nordväst. Innan vi nådde England och Fahlmouth.

    Det första tre lågtrycken visade sig stämma exakt med vad som utlovat var, men de fjärde som kom från Irland innehöll betydligt mycket mer vind än utlovat. Vi hade av Helge fått prognos som stämmde med vår, om vindar upp till max 35 knop. Det kan tyckas lite mycket, men vi är så pass tunga 25 ton så vi behöver lite vind. 

    När det är utlovat 35 knop vet vi av erfarenhet att vinden mycket lätt kommer upp i 45 knop så vi var beredda på blåsig slör. Det som sen kommer är betydligt mycket mer, vinden ökar under dagen och vi ligger konstant på 55-60 knop, vågorna som bygger upp är enorma men vi seglar undan fint i dessa vågor, då de är långa Vi sitter oftast inne, då vi har däcksalong med stora rutor och har därför bra sikt framåt och utåt. Samt att vårt vindroder styr alldeles utmärkt åt oss.

    När vinden blåser så här mycket hör man direkt när vinden ökar eller minskar i styrka, men den våg som tillsammans med en hård vindby fäller ned oss 90 grader hinner vi inte höra. Som tur är sitter vi alla tre bakom stora bordet i salongen så vi sitter kvar utan att kastas ned i styrbord, som allt annat vi har ombord gör.Rutorna är helt under vatten och vi tittar rakt ned i djupet ett par sekunder, masten var nere i vattnet, och vi hade bara en pytteliten bit av genuan utrullad på förstaget. Båten reser sig förvånadsvärt snabbt, men röran ombord är total. Tre larm tjuter för fullt, vatten i främre sektionen och i den bakre, samt att larmet för läckadande gasol tjuter så högt att man inte kan tänka klart. Vi får fort kontroll över gasol-larmet som visade sig tjuta då en kastrull med vatten runnit ut över densamma, så det var inte gasol. Vatten i den främmre sektionen visade sig också komma från kastrullvattnet, så det var ingen fara. Vattnet i den bakre sektionen kom från avluftningen till motorn som sitter i höjd med fönstren på däck. Det gick fint att pumpa ut, så ingen fara där heller.

    Nu återstod bara den totala röra,av allt som vi trodde stod så sjöstuvat och säkert på olika hyllor.Dynorna i aktersalongen var helt upp och ned, likaså i fören och för att inte tala om köket, men allt detta gick att städa undan. Vi satte alla på oss sjöställen och gick med säkerhetslina upp i sittbrunn för att kolla skadorna och ställa oss att styra för hand. Att styra för hand och kolla bakåt när man surfade ned på en våg, känndes som att köra ner från en alptopp. Biminitaket var helt i trasor och bågen hade slitits bort men hängde på ett par repstumpar, så vi kunde rädda den. Vi hade förlorat rep-påsarna som sitter på akterdäck och kompasslocket och en hel del lite lösa saker, som hårshampo och tvål, men alla fendrar och tampar satt kvar på plats.

    Vi kom undan med blotta förskäckelsen och nu efteråt, kändes ändå vår båt mycket trygg och säker.Vindstyrkan var som mest uppe och toppade på 74 knop i vindbyarna, så det blåste verkligen storm. Vi låg väldigt långt västerut men i höjd av mitten på Biscaya, och de säger ju att det ofta stormar på Biscaya. Vi hade stormen i 48 timmar innan vinden avtog till 30 knop och vi kunde segla lite lugnare, men vågorna tar lång tid på sig att minska i storlek. Tanken slår en, när man befinner sig i detta stormiga läge, tänk om man skulle vara tvungen att gå i livbåten. Jag tror nu inte man skulle klara det, i detta inferno som råder. Livflotten skulle bara blåsa bort även om man själv sitter fast i densamma,och hur skulle man sen ha en chans att komma upp i livflotten. Skulle sen restan av familjen kunna hålla ihop så att alla kom i flotten? att tro att man skulle få med sig en grabbag eller dylikt ned i flotten tror jag är omöjligt. Så rådet att inte lämmna en båt som flyter, verkar vara det bästa rådet man kan få.

    Man lär sig en hel del om sig själv i sådana här lägen, ingen av oss tre ombord fick panik alla skötte sina sysslor fint. Familjen är pappa Tommy och mamma Helene samt vår 15 åriga dotter Annie, som efter denna årliga seglats vuxit betydligt i våra ögon. Hon klarar det mesta ombord, och hon har hela tiden tagit första nattvakten då vi seglar.

    Vi är nu på hemväg och nu återstår bara Engelska Kanalen,Nordsjön och Keilkanalen innan vi åter seglar i Östersjön. Resan har varit fantastisk och vi har sett och lärt oss mycket nytt, för att inte tala om alla dessa människor som vi mött, några av dem kommer vi att hålla kontakten med även sen vi kommit hem.

    Vid pennan Helene

  • Azorerna

    Nu har vi kommit till Azoerna efter 18 dygn till sjöss från Bermuda. Vi hade god vind i början och kankse lite väl mycket, men sedan så fick vi nöja oss med 3-4 sekundmeter eller ingen vind alls. Så det tog lite väl lång tid,men seglingen var ju stundtals mycket bekväm.Vi hade god hjälp av att lyssna på Herb han kan verkligen sina väderkartor, när han rekomenderar oss seglare att ändra riktning för att undvika olika lågtryck.

    Vi gick in till Flores en av de första öarna man kommer till om man kommer från Bermuda, den ligger 120 dist ifrån Fail/Horta. Flores är en liten pärla, här finns vatten och diesel små lokala mataffärer, och massor av fina promenadvägar i ett otroligt vackert landskap. Var kväll så gick vi iland för att ta en kaffe eller öl hos Paulas, tillsammans med alla seglare som samlats för att prata bort en stund

    De har påbörjat en Marina här och den skall vara klar nästa år, så då kommer det nog vara enkelt och säkert att gå in här. Just nu låg vi på svaj innanför den stora vågbrytaren, men i sydostlig vind, så går svallet in och man gungar ordentligt. Vi rekomenderar verkligen ett besök på Flores, alla var så vänliga och hjälpsamma, och livet gick i lugnt tempo här.

    Vi seglade vidare till Horta och den stora Marina som finns där, det var fullt av båtar, och vi fick plats som munner tre utanpå andra båtar. Här är också vackert men detta är en stad med fullt av bilar, butiker och nästan allt man kan behöva.

    De flesta svenska båtarna har seglat härifrån så vi är bara några stycken kvar, vi seglar härifrån veckan efter midsommar mot England, och vi hoppas verkligen vi kan få vind i seglen. Vi har hört att de som seglat härifrån före oss har alla haft dligt med vind, så det verkar vara ett stillsamt år.

    Hälsningar från S/Y Bonnie af Stockholm  

     

  • Bermuda Islands

    Så blåste vi upp till Bermuda. Det var vinden som förde oss hit. Den tänkta seglingsrutten var direkt till Azoerna. Här träffade vi på Tima och Aurora, som gick hit för att få sin autopilot lagad. Men tyvärr så lyckades inte Aurora få den fixad, utan de får handstyra hela vägen mot Azoerna.

    Bermuda är en väldigt vacker ö, och här blir man mycket vänligt bemött. Tullen är ett föredöme, som de västindiska öarnas tullare borde få åka på utbildningsresa till. Vi ligger längst upp på Bermuda i St George, det är den äldsta staden, här är allt rent och snyggt, både när det gäller husen och för att inte tala om alla blommor i parker och trädgårdar.

    Vi tog bussen till Hamilton, som är en större stad, här jobbar alla på kontor och vid lunchtid kommer de ut i sina fina färggranna Bermudashorts med tillhörande kavaj, och äter lunch i parken ur medhavd lunchlåda. Vi hade svårt att hålla oss för skratt, när vi såg dessa utklädda män i kavaj och rosa shorts, och till detta har de marinblå ulliga knästrumpor. Kvinnorna är uppklädda som om de skulle på fest. Men stan är vacker och det finns fullt av Engelska butiker. Hit kommer också stora kryssningsfartyg, med massor av Amerikaner som shoppar för fullt i alla butiker.

    Man ligger på svaj i en lagun ganska så skyddat, men just nu väntas en tropisk storm, och vi har varnats för vågor upp till en meter här inne i lagunen. Vi ska försöka söka oss en ny ankringsplats bakom en liten ö. Så vi hoppas vi skall klara av de hårda vindarna som kan bli upp till 40 knop eller lite till.

    Vi var lite ledsna att vi inte kunde segla vidare denna vecka, men vädret tillåter inte det. Så är man på Bermuda så får man vackert vänta in bra väder. Det är lika dyrt här som i västindien, allt är baserat på USD dollarn, men ungefär som hemma kanske lite dyrare.

    För Er som vill läsa mer om S/Y Bonnies äventyr så finns resbrev och foton(det fungerar ju inte att lägga in foton på denna blogg) på www.resdagboken.se  gå in på sök och skriv bonniestockholm i ett ord, så hittar ni oss. Det var allt för denna gång, på återhörande från Azoerna.

    Vid pennan Helene

  • Öarna i Västindien

    Vi besättningen på Bonnie af Stockholm Tommy Helene och vår 15åriga dotter Annie, har nu seglat runt här i Västindien ett par månader. Vår resa började den 10 juni 2009 från Stockholm Horsfjärden och vi gick söderöver ner efter Europas Atlantkust.

    Överresan tog oss 21 dagar från La Gomera till Tobago, vi hade god vind hela tiden och allt gick bra.

    Väl framme på Tobago så fick vi uppleva det mest orörda av öarna, här fanns inte så mycket turister och heller inte så många segelbåtar, ca 25 stycken låg tillsammans med oss i Man of War Bay. Detta gjorde att vi lärde känna många av båtarna här för vi träffades antingen på stranden Pirate Bay eller i byn Charlotteville.

    I Charlotteville lever de flesta enkelt, och fattigt men de man behövde som mjöl och konserver,toapapper och ibland smör och ost fanns att köpa i den lilla affären, och färsk fisk köpte man på marknaden eller av en fiskare direkt på båten. Kött fanns sällan att få, ibland hade butiken frysta kycklingdelar eller bara uppstyckat getkött med ben och allt, det såg inte så kul ut, så vi prova aldrig.

    Grönsakerna och frukten köpte vi direkt på gatan av någon lastbil som kom två gånger i veckan,annars gick det runt en man och sålde frukt till alla turister till väldigt olika pris, så det gällde att kunna pruta, men det var egentligen inte dyrt.

    Nu efteråt när vi seglat upp längs hela ökedjan så framstår Tobago som den vackraste och bästa ön, så Ni som skall segla hit missa inte Tobago.Här finns också den bästa dykningen på utsidan av Tobago, vår dotter Annie tog sitt Scuba cert, Open Water här till ett mkt bra pris.

    Vi fortsatte upp till Grenada segligen över tog ca 20 timmar, vi seglade natt med Genacker i svaga vindar och fullmåne ochinget svall. Svall får man snart lära sig, är det man minst av allt vill ha, men som det finns mest av. Vindarna är oftast 15-20 knop, så det blåser alltid men det upplevs inte som ett problem utan det är svallet som är besvärligt.Grenada är en stor ö med mycket vacker och blandad natur. Vi rerkomenderar alla att ta en Guidetur runt ön. Men här finns allt att få, både i matväg och reservdelar till båten.

    Färden fortsatte upp till Curriacou vi seglade över en undervattensvulkan det var lite läskigt, men en del seglar runt och en del går rakt över. Carrriacou var också en bebyggd ö med mycket folk och turister, så vi la oss på en pyttliten ö Sandy Island, som bara är ett rev med sand på.Svallet var hyfsat, men det rullade en hel del i alla fall. Upp sen mot Union Island som är St Vincent och Grenadinerna.Här vet de hur de ska behandla turisterna, de försöker att få oss att betala så mycket som möjligt för helst ingenting. Man känner sig hela tiden lurad och förmodligen är man det också. Vi tog en rundtur på ön till fots, och på den sida där inga turister går eller är ,var priserna i affärerna ca 30 procent lägre.

    Tobago Keys är ett vackert ställe fullt av koraller och fisk, vi snorklade på och utanför revet och såg fyra stora Rockor simma förbi på ca 15 meters djup, de var mäktigt och en stor upplevelse. Här betar också ett stort antal sköldpaddor på den grunda sjöbotten, och man kan simma bakom dem utan att de störs. Men hit kommer också de stora katamaranerna med turister varje dag och det blir plötsligt väldigt trångt på dessa små öar. Befolkningen från Union Island sköter utfodringen av mat från stranden till rent hutlösa priser, här står också försäljarna med sina smycken och t-shirts, det förtar lite av tjusningen när de exponerar sig så hårt. Det är nationalpark och de tar betalt bara att ankra här. Visst man ska inte missa Tobago Keys men de kändes lite sorligt att det inte går att hålla det mer orört.

    Vi seglade norrut till Bequia, en gamal liten valfångarö, fattigt men charmig ö och ganska lite turister.Ön kändes genuin och folk var vänliga.

    St Vincent seglar man förbi på grund av alla rån som seglare utsätts för, det är helt säkert så att ön är vacker, och att flera seglare inte alls upplevt några rån, men eftersom myndigheterna säger att vi seglare är så rika och befolkningen så fattig så får vi skylla oss själva. Så vi valde bort denna ö, och seglade vidare till St Lucia. Vi angjorde den södra delen, där finns en bra svajvik utan svall och utan all service, bra övernattningevik innan man fortsätter norrut på ön.

    På Lucia skall man stanna vid Pitoonerna och i Marigo Bay, och sen gå norrut till Rodney Bay kanske gå in i en marina för första gången sen Europa och fixa lite med båten, annars kan man svaja utnför Pigeon Island. Lucia är fint men fattigt och kriminaliteten är hög, men vi kände oss säkra här ändå. Allt fanns att köpa här fantasiska köpcentrum med mycket mat och även kött. Vi upplevde inte ön som särskilt fin utan fortsatte till Martinique.

    Martinique är fransk och det märks både på befolkningen och vad man kan finna att köpa, franska viner och ostar men mycket folk och turister finns det här. Vi seglade runt öns västra sida som är vacker med rent klart vatten om du inte går in i Le Marin eller Fort de France, som är de två största hamnarna. Denna ö imponerade inte heller på oss så vi seglade vidare mot Dominika .

    Dominika var en helt fantastisk ö lite som att komma tillbaka till Tobago. Regnskog höga berg floder och varma källor. Folket var vänliga och man fick aldrig känslan av att bli lurad, de säger att kriminaliteten är hög här men vi märkte inte det alls.

    Denna ö stannade vi länge på och hyrde guide som körde oss runt, bra badvatten inte så mycket snorkling men rent och klart vatten, vi hade sköldpaddor runt båten och små färggranna fiskar, men det finns inte så mycket korall här.

    Nästa stopp var Ills de Saintes små franska öar som tillhör Guadeloupe, fint rent få färgade men desto fler vita fransmän, här gäller Euro så nu är vi tillbaka till höga priser men god mat.Här finns fina sandstränder och flera vikar att svaja i om man vill.

    Öarna runt Guadeloupe är mycket vackra och en del kan bara beökas med rätt vind och inga svall.

    Monteserrat hade just haft ett utbrott så vi hoppade över denna ö och gick till Antuiga och English Harbour, det känns att ön varit i Engelsmännens händer och det syns överallt. Befolkningen var inte så särskilt vänliga, men korrekta vi fick känslan av att det tålde oss vita p g a vi inbringade pengar till dem.Jolly Harbour ligger på västsidan av Antuiga och är en väldigt vacker kustremsa, med grunt turkosblått vatten och enorma sandstränder.Vi fortsatte till nordspetsen runt Bird Island. Här påminner det om svensk innerskärgård, inga svall alltså och grunda vatten. Men här finns fina koraller att snorkla på och stora samlingar av fåglar vackert och helt utan turister och inta många seglare. Jag varnar alla från att gå till huvudstaden St John, smutsigt och ingen seglare går hit, vi var tvunga att checka ut ur landet därifrån men de ångrar vi att vi gjorde så checka ut ifrån Jolly Harbour istället.

    Segligen till St Barth tog 12 timmar och för första gången sen Atlantöverfarten fick vi massor av fisk på kroken, det räckte till färsk Suchi och att frysa ned till framtida behov. St Barth har fint klart vatten med goda snorklingsmöjligheter, men ön är fransk och mycket dyr. Två gator har svenskt namn då ön en gång tillhört Sverige och husen är välbyggda om man gillar det, men annars var det inget att se tyckte vi.

    St Martin är nästa ö hälften fransk och hälften Holländsk, här finns åter allt att köpa i matväg och på reservdelssidan, ön är lika stor som Fårö och har en internationell flygplats . Här landar 747:or nästan rätt på stranden, vilket har gjort den till en stor turisattraktion, men annars fanns det heller inget här att se i naturväg, men mångar bunkrar här för överfarten hem.

    Vi seglade vidare mot Brittiska Jungfruöarna en resa på ca 80 distans. Jungfruöarna har oroligt klart vatten och många snorklingsmöjligheter. Men här finns också många hyrkatamaraner och många turister. Men det är som att segla i svenska skärgården, mycket klippor och sandstränderna är insprängda mellan klipporna. Inte alls så likt  de Västinden så som de visas i turistbroschyrer.Här tänker vi tillbringa våra sista veckor innan överseglingen mot Azorerna.

    Vid pennan Helene

  • Caribien

    Vi har nu seglat över Atlanten. Vi gick samtidigt som Arc:en men i egen regi. Vi såg några båtar på vägen, men hade annars en bra översegling. Det tog oss 21 dagar att gå från Gomera till Tobago. Att segla på Atlanten  var ingen större svårighet, då vi hade bra väder. God vind hela tiden och ingen sjösjuka ombord. Allt höll och vindroderet skötte styrningen.

    Vi tyckte väldigt bra om Tobago ett vackert paradis, oförstört av turister och en vacker natur både på land och i vattnet Här lever ännu korallerna och regnskogen gjorde ön grön och frodig.

    Vi tog oss uppåt till Grenada en stor vacker ö och vänliga människor, nu åker vi sakta norrut och är just nu på Bequia, för att gå hem igen via Azorerna i början av maj.

    Allt väl ombord och återkommer lite senare med mer info.

    Vid pennan Helene Larsson 

  • Lanzarote Graciosa,Puerto Calero

    Nu ligger vi på Kanarieöarna puerto Calero. Vi gick från  Maderia för en vecka sedan. Maderia var en fin ö att vara på, där finns allt som man kan önska sig.Bra väder varmt i vattnet, nära till stad om du vill, nära till enskildhet om du vill.Vandra i skogar och berg, sola på stand eller klippor,naturen på Maderia är en del av hela världen.

    Vi har varit på Graciosa en enslig liten ö norr om Lanzarote, marinan var bra, men endast vatten fanns att tillgå. Strömmen har inte varit inkopplad sen marinan byggdes 2003. Det finns flera lägenheter att hyra men inget hotell. Tre mataffärer och tre restauranger.De som kommer hit verkar vara nudister för alla var nakna på stranden, utom vi då förstås.Det fanns en liten hippestämmning över ön. Men i marainan låg långseglare, för här är det billigt, vi slapp betala för hamnkaptenen var på semester annars kostar det ca 8 EUR för en 46 fots båt.

    Vi fortsatte längs Lanzarotes norra kust och såg dessa gamla fula hotellkomplex liknande Snäck på Gotland. Men längre söderut har man besinnat sitt byggande och bygger hyfsat snyggt, låga hotell och fina stränder och när vi kom till marinan i Calero så är alla pållare längs bryggan i mässing(undrar vem som putsar dem) dyra små märkesboutiqer och en hel drös med restauranger, en hade till och med stjärna från Guide Michelain! fin status alltså. men det finns normaldyra och normalbilliga också.

    Vattnet är klart och varmt 26 grader, så det är där vi tillbringar tiden, snorklades efter fisk, vädret toppen kanske lite för varmt 35 grader i skuggan, men det är nog synd att klaga när vi hör hur vädret är hemma just nu.

    Vi fortsätter nu i två månader runt här bland öarna och återkommer med mer info för den som vill läsa bloggen.

    Vid pennan Helene

  • Snart Halvvägs

    Nu har vi seglat längs Europas atlantkust Frankrike,Spanien och Portugal. Just nu är vi på Maderia.Vi seglade över från Lissabon till Porto Santo ca 500dist, vi hade bra väder och fina vindar,ca 10-12 sek nästan hela vägen. Fullmåne på natten så förhållandena var toppen. Lite delfiner och en sköldpadda såg vi på vägen också.

    Stannade i Port Santo i en vecka, ön är brunbränd och karg men väldigt vacker.Man cyklade till stan på 5 min och kunde njuta av långa sandsstränder. Sen vidare till Quinta Do Lordes. en nybyggs hamn med fint klart vatten ,men här finns inget, bara restaurang och det vanliga i en marina, som mkt fina ducher och toaletter.Denna hamn kommer nog bli fin om ett par år då den är färdigbyggd.Jag kan tillägga att Quinta är en dyr hamn, med dyr hamnavgift.

    Funchal är billigare men gammal och trång, och så ligger du mitt i stan nära till allt, men usla duchar och toaletter. Vi tyckte Calheta var bäst, bra pris fina duchar ett hotell med finsndstrand, nära till bra mataffär, men långt från stan.Här stannade vi i nästan två veckor, pga att vi hade folk som kom ner för att fira min 50 årsdag. Då var det praktiskt med hotell så nära.

    Nu seglar v i vidare till Kanarieöarna Graciosa Lanzarote blir första stoppet, sen vidare runt så många vi hinner innan det är dags att gå över atlanten till Tobago.Detta var allt.

    Vid pennan Helene

  • Spanien Portugal

    Vi har nu seglat över Biscaya till La Coruna seglatsen gick fint, vi gick från Camaret Du Sur i Frankrike till La coruna. Vi hade ett missöde på vägen precis där kontinentalsockeln börjar gick vi på grund !! 4000m djupt det kändes otäckt, klockan var 05.45 p morgonen det var mörkt, men vi smällde på så pass att Annie vår dotter som sov i förpiken trodde vi tappat masten . Vi kände en ganska dov stöt liksom som om grundet sjönk undan, Vi spekulera flera timmar om vad det kunde vara en val eller?.Svaret kom i La Coruna vi hade gått på en sjunken fiskebåt som låg just där . Helt otroligt att vi skulle träffa den på detta stora hav. 

    Nu har vi seglat runt i Spanien som är väldigt vacket. Galicien är ett skönt land.Vackra blå hav och sandstränder, vi har kommit till Portugal och här trivs vi bra alla talar engelska bra som man gör sig förstådd Vi siktar på Maderia inom kort för att sen fortsätta till Kanarieöara och vidare över till västindien den vanliga vägen Vädret är toppen solen skiner och allt är bra ombord.

    Vid pennan Helene 

  • Bonnie af Stockholm i Frankrike

    Vi hade tänkt oss gå till Fahlmoth England från Poole, men vindarna var emot oss.Så vi beslöt att gå över till Cheerbourg.Resan dit gick bra, men vi tappade vårt vindintrument i masttoppen!Finns det någon som har en extra eller gammal till salu Autohelm ST 50 instrumenten är svarta årsmodell 1993. Cheerbourgh är en fin liten stad väl värd ett besök, god mat och gott bröd.

    Från Cheerbourgh tog vi oss till Gurnsey via det sk. racet. En märklig upplevelse vi hade 10 sek hård bidevind med hela Antanten som tryckte på ,men det blev inga vågor. Det var som att segla inomskärs fast lite som en kokande gryta i vattnet. Häftig upplevelse. Vi tog till oss OSK berättelsen från Dubblefun i näst sista nummret och nu gör vi som de.

    Vi gick in i Tregurier en flod med 9 meter tidvatten. Där fanns många katedraler från 1400-tal 1500-tal och 1600-tal mycket intressant om man gillar historia. Därifrån skulle vi nu vidare till LÁber Wrac i måttlig motvind till och börja med, men sen ökade vinden och vi var tvunga att vända ca 15 dist, till Treuberden. För det finns inget ställe att gå in på som klarar vårt djup på 2 m. Sjön var hög som alltid här och strömmen var emot oss men vi nådde Treuberden kl 21.00.

    Nu ligger vi här och väntar på bättre väder. Alla Engelsmänn säger att detta är det sämsta väder de haft på åratal, och vi kan bara konstatera att lågtrycken tornar upp sig runt Biscaya. Vi seglar fortfarande med OSK medlemmarna Lasse och Pilar Bremberg i segelbåten Aura. Vi har nu kommit till augusti månad men vi har ännu inte sett till sommaren inga bad och inga badshorts men kan vi bara runda Bretanges sista udde och ta oss ner i Chenel de four, och därifrån kanske gå till I´ll Glennan eller sticka raka spåret över till Spanien så ska väl värmen uppenbara sig.

    Vid Pennan Helene

  • Motvind i England

    Vi har bara tagit oss till Poole påväg mot Fahlmoth, det blåser hård SW vind bara kryss och mycket vågor. Lågtrycken står på kö här. Vi hoppas kunna idag eller imorgon fredag kunna lämmna Poole.

    Poole är en fin gammal stad med många äldre hus och kyrkor. Nu har även det moderna kommit så bostadshusen ser alla ut som Hammarby sjöstads hus och ligger fint nere i hamnen.

    Poole ska vara en av världens största hamnar bara Sydney är större, det finns flera marinor att angöra men vi valde den närmast stan. Man kan även svaja på boj men det kostar endast 0.78GBP mindre än att ligga vid marinan. Det ska också finnas möjlighet till svajplats på eget ankare, men det ligger väldigt långt från stan.

    Vi kompisseglar fortfarande med Aura Lasse och Pilar Bremberg och deras dotter Emma.

    Vi saknar sommaren den har inte kommit än visst vi går  i shorts men det är ingen sommar.

    Vid Pennan Helene

  • Isla of Wight, Cowes

    Bonnie af Stockholm ligger nu seglingsmeckat Cowes här pågår många seglingtävlingar,en Swan Cup och en tävling som går till Frankrike från England i morgon fredag. Här är det ganska likt Visby med små fina hus och trånga gränder. Vi seglar tillsammans med en annan Osk båt Aura med Familjen Bremberg ombord. Vi har följts åt sedan Dover och har samma mål Västindien. Vi lämmnar Cowes imorgon för att  gå till Waymonth så vi skall ut genom The Needle ett trångt sund så man måste passa in rätt tid med strömmar och tidvatten.

    Vi har sjökortsprogrammet Mac Sea som innehåller både tidvattenstaplar och strömmar och det har hittills fungerat perfekt, men för säkerhetsskull kollar Lasse från Aura i tidvattentabellerna och gör sin egen räkning.Hittills har de alltid stämt.

    Allt fungerar bra ombord trots att vi har en tonåring,(vi fattar ju ingenting vi är ju urgamla) men Aura har en 11årig Emma som går bra ihop med vår dotter Annie.Så viska nog få en bra resa.

    Det blåser alltid SW så det är bara kryss, vi är en stor tung båt med lång köl som inte kryssar så bra, så det blir en hel del motorgång,,

    Hälsningar från Bonnie af Stockholm

  • Cuxhafen

     

    Nu har Bonnie af Stockholm kommit till Cuxhafen Tyskland, vi gick från Kristiansopel till Karlskrona och sen vidare till Gedser i Danmark,en mycket fin och charmig liten hamn.Därifrån till Kiel och igenom Kielkanalen, vi mötte en svensk i Karlskrona som sa att vi inte kunde passera Kielkanalen(eller någon annan kanal i EU om man inte hade kanalintyg? Han beskrv vidare hur en svensk segelbåt blivit bötfällda vi Brunnsbuttle och tillbakabogserade till Kiel p g a avsaknad av kanalkort! böterna uppgick enl honom till 40.000:-sek!!!!! Vi fick lite huvudbry och kollade med bla annat  Nocke Åbom (godkänd utexaminator av dito intyg) han sa att tyskarna blivit lite mer uppmärksamma men visste väl inte så mycket om saken.

    Vi har tidigare år 2005 passerat Kielkanalen och då gick allt som det ska. nu har vi passerat även denna gång utan att varken slussvakten i Kiel eller Brunnsbuttle krävde oss på kanalintyg.

    Finns det någon i OSK som hört nåt i denna fråga  ?

    Vi fortsätte nu vidare mot Dover England där vi skall träffa segelbåten Corisco (oxå OSKmedlemm) som är på väg hem med sin nya segelbåt.

     

    Vid pennan Helene

  • Kristianopel

    Har nu kommit till Kristianopel på väg på vår resa mot Västindien. Seglade 1dygn från Oxelesund och stannande endast till för middag vid Olsön utanför Valdermarsvik.Fortsatte ner i farleden men gick ut på havet vid Västervik, fick fin NW vind 10/sek seglade med liten genua och full stor, vi loggade 8knop. Vinden ökade så storen åkte in och endast lilla genuan var uppe, ändå loggade vi ibland 9 knop.Solen har lyst på oss sen vi åkte,hör att vädret i Stockholm är ösregn. Vi ankom Kristianopel vid 14.00. Lite senare anländer Osåphina från Kalmar med OSK medlemmarna Pär och  Nina Olofsson, vi kollar lite på SSB radion .De fortsätter sedan idag måndag 15 juni mot Christiansö, vi stannar tills imorgon då vi går mot Karlskrona.Vid pennan Helene
  • Nu avseglar Bonnie af Stockholm

    Vi avseglar idag juni-10 mot varmare breddgrader den första är Oxelesunds Varv, sen ner till Karlskrona för att bevista sonens officersexamen.Färden fortsätter mot Keilkanalen,Helgoland vi ska möta familjen Malic som också är Osk,medlemmar. De ska hämta hem sin nyinköpta TC-54 från Frankrike så vi hoppas mötas på vägen. 

Fler poster Nästa sida »
Körs på Community Server (Personal Edition), av Telligent Systems