Vi kom till Fahlmouth efter nio dagar till sjöss ,från Azorerna.Som jag skrivit tidigare så hade vi en tuff segling över Atlanten. Men efter ett par dagars uppehålls väder och en hel dels städande ombord så anlände vi England i strålande sol, men vinden var lite kylig. Jag blev lite förvånad då jag hade väntat mig flera avseglare på väg över Biscaya, men till min förvåning låg de inte en enda svensk i hamnen. Knappt några andra utlänningar heller som var på väg söderut. Däremot fanns det fullt av Engelska båtar av alla möjliga slag, små roliga segelbåtar med riktigt gamla sjöbusar ombord och några fina stora seglebåtar med flashigt folk ombord.
Vi trivdes bra i den fina lilla staden Fahlmouth, typiskt Engelska små hus längs gatorna och massor av butiker av alla slag.Vår tonårsdotter Annie tyckte det var kul att åter kolla in alla modebutiker med skor och kläder. Vi vuxna hittade till en fin gamal Pub, som serverade massor av olika ölsorter och som också serverade god Pubmat.Nu var man också tillbaka till tidvattnet, det fanns visserligen även på Azorerna men man märkte inte av det, och vi behövde inte räkna med det heller vid angöring av hamn.
Resan fortsatte sedan längs Engelska kanalen till Dover.Vi stäckseglade i två dygn, då vinden som alltid ska vara sydvästlig skulle vrida till nordväst, så vi ville hinna så långt som möjligt utan att behöva kryssa. Stoppet i Dover blev bara en natt, sen fortsatte vi längs den trafiikerade kanalen upp till Helgoland seglingen dit tog också två dygn.
Denna lilla ö är Tyskarnas stora utflyktmål för här handlar de vin och sprit skattefritt. Till vår stora förvåning så var det inte billigt alls, det kostade lika mycket i vanliga mataffären och parfym var dyr tyckte vi. Tyskarna anländer med stora färjor som går från Hamburg eller Bremen ut till Helgoland, och när tre sådana stora färjor anländer samtidigt, blir det trångt på gatorna. Men Helgoland är ett fint ställe tycker vi, lite likt Stora Karlsö fast här är klipporna röda iställlet för vita.Det finns mycket alkfåglar här,och vädret är soligare än på fastlandet.
Nu lämmnade vi det blå vattnet bakom oss och gick in mot Keilkanalen. Inloppet till floden Elbe bjuder på smutsbrunt virvlande vatten, och man gör bäst i att ha tidvattnet med sig in, för vi loggade över 10 knop, vilket kändes bra. Väl framme i Brunnsbyttel får man vänta i hårt strömmande vatten innan slussen öppnar. Vi stannade i Brunnsbyttel, i marinan alldeles intill den stora slussen. Här passerar väldigt stora fartyg, på ett av dessa stora passagerarfartyg stod besättningen på däck med jättestora händer och vinka till oss, så vi vinka tillbaka, och alla passagerare såg så lyckliga ut när vi alla i marinan vinkade glatt till fartyget.
Nästa dag fortsatte vi på Keilkanalen man gör bäst i att starta tidigt på morgonen, då kanalen är 10 mil lång. Det är vackert att glida fram i kanalen, och längs sidorna går det cykelvägar med en hel del semestrande turister, som cyklar lite fortare än vi får åka. Åkerlandskap och små fina hus kantar också kanalen. Det tar ungefär 8-9 timmar att passera och väl framme i Keil så får man vänta på slussning, men sommartid är slussen öppen dygnet runt.
Nu var vi åter i Östersjöns gröna vattnen, vi seglade vidare mot Helige Hafen. Det är en enorm marina med massor av båtar. Staden är fin med tegelhus,och en hel del ny bebyggelse. Långa grunda sandvikar och stränder kantar inloppet till staden. Här kan man stanna många dagar och cykla runt i vacker miljö, men vi hade inte tid med det utan fortsatte mot Bornholm. Vi anlände Bornholm efter 36 timmar och gick in till Allinge, det är också en fin liten trång hamn, solen sken och här kan man köpa rökt sill, vilket var gott tyckte vi, som inte ätit något rökt på ett år.
Vi passade också på att besöka Christiansö som ligger 10 dist, norr om Bornholm. Ön var sig lik sen vi var här sist för 24 år sedan. Men med den skillnaden att det var fullt av turister som kom med färjorna från Bornholm. Gästgiveriet som vi kom ihåg sen sist, med långbänkar hade ändrat utseende, och var en fin dyr restaurang. Chritiansö är väl värt ett besök, man kan bada från klipporna i kvällssolen, ta promenader längs stigarna och titta på alla gamla kasernhus och förvaringstorn sedan 1800 talet. Och sen får man inte missa att köpa Ruths hemlagade inlagda kryddsillsfileer. Vi passade på att köpa två burkar, då de håller sig i ett år, så nu är sillen till julbordet redan klar.
Utklippan var nästa mål, här låg det många båtar, otroligt att det finns en så fin ankringsplats mitt ute i havet. Vi stannade en natt och fick betala hamavgift. Det finns bara möjlighet till att slängs sopor här, kanske fanns det glass om hamnboden var öppen, men vi såg inte det. Naturen här är vacker och lite ödslig, men väl använd av alla fritidsbåtar. Efter Utklippan stod vi på för att åter hinna före det dåliga väder som förföljer oss sedan England, vi kom fram till Byxelkrok efter ca 18 timmars segling. Det var fullt i hammnen så vi la till på stora kajen, i väntan på ankringsplats. Detta var den sista helgen som folk var ute och seglade, för när vi lämmnade på måndagen så var det inte mer ä 15 båtar kvar. Byxelkrok är en charmig liten hamn, men numera är den välbesökt av både fritidsbåtar och bilåkande turister. Vilket föranleder försäljning av diverse krims krams. Men en fin ICA butik har dom, och vi kunde åter njuta av delikatesser såsom hushållsost, köttbullar och Ballerinakex som vi saknat under året som gått.
Färden gick vidare mot Häradsskär, här finns ca 3 platser för gästande båtar, ön är en gamala fyrplats, med diverse små röda stugor lite varstans. Inloppet till hamnen är lite trång och på sidorna finns en hel del grund, så man bör ta det försiktigt om man är en stor båt. Regnet öste ner, så vi promenera inte så mycket som vi skulle ha velat, men vi får ta det en annan gång. Vi motorerade vidare den korta biten till Harstena, som är vårt favoritställe sedan 30 år. Nu hade de i och för sig byggt upp en alldeles för stor villa , där det förut bara stod en liten röd stuga. Men bageriet fanns kvar och vi köpte härligt goda kanelbullar. Vår längtan efter rökt ål och flundra kunde vi också tillfredställa, för här finns den godaste av dem alla. Ja det är nog snart de enda stället som fortfarande säljer dessa läckerheter .
Nu ville vi också hinna med Hävringe, som också är en enslig gamal lotsplats, utanför Oxelesund. Numera sedan lotsen lämmnat platsen, får vi besöka ön. Det finns enligt boken 5-6 platser, men det tycker inte vi, endast två båtar får plats här. Kanske kan den inhyrda befolkningen dela med sig av platser om man frågar men endast en pirarm fanns att tillgå. Här är det lika vackert som på Utklippan och Häradsskär, och det var skönt att turistsäsongen var på upphällningen. Härifrån är det inte långt till Landsort och Norrhamn som var det mål vi hade för natten. Vi tog en promenad till byn och besökte öns lilla Pub. Jag klagade på att ölen var dyr i Danmark Christiansö, men det var inget mot Landsort, här var ölen dyr men god och eftersom priset var så högt finns ingen risk att man dricker för mycket.
Nu hade vi bara en hamn kvar Lacka utanför Nynäshamn, som är NSS fina lilla klubbholme. Här finns toa, sopor, vedeldad bastu och jättefina brygor att lägga till vid. Allt är toppen bara det inte blåser nordligt. Nu fick vi en otroligt vacker solig dag och kunde ta ett dop i böljan den blå, det var så varmt att vi nästan kunde känna igen oss i Karibiens heta värme. Tur att vädret kunde ge oss en välbehövlig solig avslutning på vår långa resa. Nästa dag motorerade vi hem de sista få distanserna, och vi fick ett ordentligt härligt mottagande på Söderby Brygga. Tänk att återse alla nära och kära, efter så lång tid, det kändes skönt, men det var med visst vemod som vi angjorde bojen. Nu är resan verkligen slut, inga mer bloggar att skriva inga mer uppleverlser att dela med sig av. Återstår bara skola, arbete och den där vanliga vardagen igen. Men minnerna är många och likaså alla bilder vi tagit, nu får vi försöka sammanställa bilderna och göra något av dem.
Vill Ni läsa mer om vår segling och se bilder så har jag bloggat på www.resedaboken.se och sök på bonniestockholm i ett ord.
Jag ska passa på och tacka alla Ni som läst bloggen på OSK . Jag ser att den visats många gånger, och det är ju alltid roligt när någon läser det man skrivit. Så fort jag kommer tillbaka till jobbet ska jag öppna ett nytt sparkonto och börja spara, och när kontot är fullt, så seglar vi iväg igen, för som någon sa! Att segla är nödvändigt.
På återhörande någon gång i framtiden.
Hälsningar från besättingen på S/Y Bonnie af Stockholmy, Tommy Helene och Annie Larsson