Nu är det sagt, det finns alltså ingen återvändo

Sjökorten och gästflagga är köpta, visserligen tog det tre besök på Nautiska för att få rätt flagga. Nu är iaf. ledigheten inlagd i kalendern, kompisarna vet om att vi ska åka så det finns ingen återvändo. Men kunde besättningen på Sally Blue dra iväg jorden runt utan att veta nått kan väl vi komma till Riga utan problem.

Jag har precis kommit påatt det är bara några veckor innan Stockholm marathon som vi skall över, det betyder att jag troligen kommer att vilja köra ett riktigt långpass i Riga, ska försöka hitta en bra bana att ta mig runt på, det bord ju finnas en och annan sevärdhet i den stan.

Vilken skön känsla det var att knalla från butiken med sjökorten i påsen! Det känns som att sätta spaden i marken eller trycka på beställningsknappen!  

Planeringen är, nästan, halva resan. Första planeringsmötet på torsdag. Som tur är bor ju inte Patrik i Sthlm så för att spara tid måste vi träffas på en pub nära centralen, det passar oss rätt bra. Det blir trots det otroligt kalla vädret lite mer sommarkänsla när man vet vad som komma skall i form av båtäventyr. Snart kommer väl det nya seglet också! Mycket"sommaraktiviteter" så här mitt i vintern, för att inte tala om kommande helgs Kustskepparutbildning på Beckholmen.

Promenerade runt Beckholmen i det fina vädret i lördags, Sjöskolans båt Anna såg något infrusen ut, så det lär ju inte bli nån praktik ännu på ett tag. Kanske när isen lossnar i slutet av juni.

Att sen semesterns aktiviteter också börjar ta form är ju inte helt fel det heller. Hur mycket semester behöver man för att det skall kännas som att man har tillräckligt med tid?

Träningen börja också funka allt bättre efter en höst som varit under all kritik. Konstigt nog blir det mindre träning när man som bäst behöver den. Så är det iaf. för mig, det borde vara tvärtom, när man mår dåligt skll man orka träna lite mer, eller åtminstone ORKA träna, eftersom det ger så mycket sköna sidoeffekter. Ska försöka at inte bli lika fanatisk med träningen nu, det blir lätt lite för mycket av det goda, det bästa är om jg kan klara att vara normal, det gäller ju både träning, livet, seglingen, jobbet och allat annat. Det vore ju en trevlig upplevelse,som omväxling.

Börjar så sakteliga inse att den stora dagen kommer närmare och närmare också! Förrut har jag verkligen velat ha festen på våren och känt det som ett misslyckande om det inte blir så, nu känns det som om det inte alla vore fel med en höstfest, det är ändå så himla många helger uppbokade redan under våren. Skönt att få lite mer tid på sig. Även at planera den är ju alva "resan", kanske lika bra att dra ut på det lite...

Hur hittar man ett lugn inom sig, om allt runt omkring är en orkan? Hur slappnar man av med sig själv, utan att känna flåset i nacken? När känner man sig nöjd? Måste det alltid finnas nått att göra, planera, genomföra? Hur kommer man utanför stormen och tittar in på den och de som flyger omkring?