Logga in » Bli medlem » Glömt Lösen?
| Hjälp

Under helgen 7-8 november kommer jag och andra långseglare att berätta mer om hur man förbereder en långsegling på båtmässan i Älvsjö.

Målgruppen är de som drömmer om, eller är i tidig fas, att förbereda en längresegling.

Vi tar upp frågor som den perfekta långseglingsbåten, ger tips på världens bästa seglingsvatten, vilken utrustning man bör satsa på och mycket mer.

Här är vår preliminära planering;

Lördag 7 november

09.00-9.30 Registrering och mingel

09.30-09.45 Inledning. Hur långt är en långsegling? Längesegling och bit-för-bitsegling!

09.45-10.45 Inspiration med jordenruntseglaren Jerk Oldenburg

10.45-11.00 Paus/mingel. Långseglare svarar på frågor.

11.00-12.00 Att komma iväg – personlig inställning, vad kan man förvänta sig.

12.00-13.00 Paus/mingel. Långseglare svarar på frågor.

13.00-14.30 Utrustning del 1; El ombord, självstyrning, kommunikation och väder

14.30-15.00 Paus/mingel. Långseglare svarar på frågor.

15.00-16.00 Utrustning del 2; Säkerhet, sjukvård, och nödvändiga papper

16.00-16.30 Dagens summering + Frågor & svar till dagens talare. Kort presentation OSK, SxkM och JRSK



Söndag 8 november

9.30-10.00 Registrering och kaffe (Utställning utrustning)

10.00-11.00 Världens bästa seglingsområden (bilder/video) + färdvägar/distanser jorden runt

·         Skottland

·         Medelhavet

·         Västindien & Centralamerika

·         Söderhavet

·         Upptäck Sverige (och de svenska skärgårdarna)

11.00-11.15 Paus/mingel. Långseglare svarar på frågor.

11.15-12.00 Föredrag inspiration långsegling. Lasse och Ann-Christin Folker seglade jorden runt i nio år men gillade Vanuatu bäst av allt.

12.00-13.00 Paus/mingel. Långseglare svarar på frågor.

13.00-14.30 De 10 vanligaste frågorna om långfärdssegling

o                                Hur mycket kostar det?

o                                Vilken är den bästa båten?

o                                Vilken är den bästa besättningen?

o                                Hur kommer man iväg?

o                                Är det inte farligt?

o                                Vad är risken att drabbas av hårt väder?

o                                Hur fungerar en jorden-runt försäkring?

o                                Blir jag sjösjuk?

o                                Kan man fortfarande upptäcka oförstörda platser?

o                                Hur seglar man bäst med barnen?

14.30-15.00 Paus/mingel. Långseglare svarar på frågor.

15.00-16.00 ”Släpad ombord – råd till en tveksam partner”. Många kvinnor vill långsegla, andra kommer med för sin partners skull. Andra flyger till intressanta platser och seglar med där. Vilka farhågor och gjorda erfarenheter finns bland kvinnor (och män) som varit med om detta.

16.00-16.30 Dagens summering + Frågor & svar till dagens talare. Kort presentation OSK, SxkM och JRSK. Avslutning om uppföljning 31 maj 2010.


Att komma och lyssna och ställa frågor kostar 200 kr per dag och person. Det kommer också att gå att komma in bara på eftermiddagarna.

Mer info kan man hitta på http://osk.nyatider.se/blogs/framsid...-november.aspx

Hälsningar

Micke

Som långseglare och båtjournalist är en lång och tuff havssegling ett ypperligt tillfälle att testa utrustning - en långsegling motsvarar många säsonger av vanligt seglande hemma i skärgården. Och utrustning går sönder hela tiden.

Av princip bör en långseglare inte vara en "early adopter", det vill säga en sådan som älskar ny teknik och är först i bekantskapskretsen med allt det nya. Från Soda Streamern på 1970-talet över brödmaskinen på 1980-talet, vidare till personsökaren på 1990-talet fram till bredbandsradar (eller kanske en GPRS-telefon) på 2000-talet ...

En långseglare tjänar på att vara en smula reaktionär och bakåtsträvande för att i stället för det senaste, ta till sig tio, femton år gammal teknik som har funkat fint alla år och som fått en ständig förbättring av sina funktioner med åren.

Detta är förvisso svårt när det gäller elektronik, då det snaraste är det senaste som gäller och tre år gammal elektronik är uråldrig. Jag har dock kvar en tolv år gammal batteridriven GPS som backup, och den hittar positionen fortfarande trots att den är långsam. Ligger numera i nödväskan.

Med tiden blir trots allt den mesta tekniken betydligt bättre - eller så försvinner den raskt igen om det inte visade sig vara något att ha.
Att stå ute på havet med något som slutat fungera, långt från någon båttillbehörsfirma att lämna tillbaka prylarna till och hävda lagning på garantin, är inget man vill behöva göra.
En bra leverantör är den som faktiskt tar hand om sina produkter efter köpet - tyvärr inte helt vanligt ...

Bäst utrustning
Bäst utrustning i sommar har varit plottern varit (en Advansea 5.6 har funnits ombord med C-map Max kort, plus en dator med MaxSea Time Zero) i tidvattenströmmarna eftersom det blir enklare och praktiskt taget helt stressfritt att segla i ”svåra” vatten.
Är man inte uppvuxen med tidvattenströmmar tror jag att man aldrig blir riktigt bekväm med dem, och plottern talar hela tiden om åt vilket håll som båten är på väg även i mörker eller dimma.

Hamn- och kustguide
När man anländer till Frankrike köper man med fördel den kombinerade hamnguiden och nautiska almanackan Bloc Marine Atlantique (stora modellen för €21) som förutom hamninfo på franska och engelska också har sjökort för hela Franska kanal- och Atlantkusten.
Om man har elektronisk plotter ombord behöver man en backup på papper om strömmen skulle gå – och då är detta den perfekta lösningen för en billig peng.

Hela Franska kustens sjökort till priset av ett vanligt kort.

 

Rostfritt ombord
Jag har också flera lådor med syrafasta skruvar och bultar ombord, som har visat sig vara ovärderliga och används flera gånger i veckan (jag är inte klar med alla installationer ännu). Jag köper med mig mer från Biltema och Claes Ohlson varje gång jag är hemma. Syrafast skruv och mutter är dyrt i båtbutikerna utomlands.

 

Förhindrar sjösjukan
Min besättning köpte syltad ingefära på Irland. Erkänt bra mot sjösjuka och med minimala sidoeffekter, utan kan ätas som godis. Strunta i kemikalierna som gör en dåsig och ibland värre. Viktigt med alla sjösjukebotemedel är dock att man måste tro på den aktuella metoden ...

Roobarb ligger på land i La Rochelle sedan i juni. Hösten och dess stormar har kommit igång på Biscaya och jag är kvar i Stockholm och jobbar med ett par stora deadlines. Jag hade biljett ner till Frankrike förra helgen, men måste nu köpa nya ...

Det är lätt att vardagslivet tar överhanden när man är hemma och jobbar.
I våras seglade jag och besättningen båten från vinterhamnen i Wales över Irland och Scillyöarna till Finistére och vidare in i Biscayabukten. I juni lade jag Roobarb på land i La Rochelle och åkte hem och jobbade.

Efter en fantastisk sommar i Sverige (det har inte regnat på mig i alla fall) med blandat jobb bland annat med motorbåtrenoveringen och mycket tid på ute i skärgården med Sjöräddningen, skulle seglingen fortsätta nu i september.
Men jag sitter fortfarande framför datorn och skriver det sista på en ny bok, fem stora artiklar (varav några på engelska) och ska kanske starta ett större projekt i vinter.

Och nu verkar det som om jag blir kvar ett par veckor till i Stockholm (möjligen hela vintern - men det vill jag helst inte tänka på!).

Tidigare inlägg om att komma iväg eller inte ...

Jag har lite att fixa också innan jag kan åka tillbaka:

Att skaffa

  • Större diameter på röd krympslang (svart enkelt att hitta men inte rött)
  • Hållare för 10 A plattsäkring
  • Röd kabel 4 mm förtent (går åt mer av detta)
  • Bomlyft/kickbom (ska underlätta revningen)
  • Bomkapell
  • Garhauer 4 x öglebeslag till 1” skena för att fästa backstag mot på skotskenan. Dras fram när de inte används + gummicord för att hålla unden dem när man springer på däck.
  • Sprayhood + grenband till flytvästarna. Bättre spänne (Plastimo)
  • Nya gångjärn till nedgångsluckan! Måste ev tillverkas!?
  • Orange reflextejp för masttoppen (småbitar finns på Biltema)
  • Reparationssats Lewmar winschar (dags efter 30 år)
  • Lock till luftventil på Plastimojolle (sprucket)
  • Hamar Hydrostatiska extra utlösningarmekanismer till flytvästarna i reserv
  • 3-vägs bränslekran till 8 mm bränsleslang - tillverka?
  • Skriv ut info om mediciner (från FASS)
  • Spansk + protugisisk gästflagga

Ensamseglande läkaren Liz Lindvall, 61, har förlist på ett rev i Fiji vid gryningen förra lördagen (11 juli) med sin nya båt ”Magia” en 38 fots ketch hon köpt i Panama.

 

Liz lämnade Sverige 2001 med sin Allegro 33 ”Baltic Lady” och seglade länge omkring i Västindien innan hon gick ut i Söderhavet.

 

Enligt Fiji Times lämnade Liz New Zeeland den 17 juni och hade en del hårt väder under överseglingen mot Fiji och kom ur kurs och gick på ett rev utanför en ö kallad ”Robinson Crusoe Island” (nära Beqa). Ett rev som tidigare krävt ytterligare två segelbåtar.

 

Båten antas vara oförsäkrad och det är ännu oklart om båten går att rädda. Liz själv uppges vara chockad men i övrigt oskadd.

 

I en artikel av Birger Sjöberg i Praktiskt Båtägande 2004 berättar han Liz historia om när hon fick en fiskekrok i huvudet ute på havet och var tvungen att operera ut den själv. Den historien finns också med i Birgers nya bok När Goldie Hawn kom in från sjön som kommer i höst.

 

 

Du har förmodligen inte ännu hört talas om eskaderseglingen Les Iles du Soleil (Öarna i solen).

 

Det är ungefär samma upplägg som ARC, men startar i oktober från Madeira, stannar till på Teneriffa, Dakar i Senegal och Cap Verde innan man går över Atlanten (genom doldrums) till Salvador och kryssar sedan uppför Brasiliens kust med ett besök på Fernando de Noronha innan man gemensamt tillbringar ett par veckor långt uppe i Amazonasfloden. På samtliga ställen får man tid att segla runt i någon eller några veckor.

 

Man seglar med mestadels fransmän, men arrangören Patrick Hebel talar utmärkt engelska och brasilianska och bjuder från och med i år aktivt in andra nationaliteter i Europa. Förra året var sex icke-franska båta med; bland annat holländska, amerikanska och engelska båtar. Men de var naturligtvis i minoritet bland de trettiotalet deltagarna.

 

Totalt är det sju månaders gemensam segling (17 oktober till 20 april), men under perioder seglar man i ett område för att mötas i en hamn inför nästa ben.

Kostnaden är € 4 600 för båtar upp till 39 fot, € 4 993 för båtar 39-46 fot och € 5774 för båtar 45-52 fot.

 

Mer info på http://www.ilesdusoleil.eu/uk/index.htm

 

Milo på Artemisia II 22 juni 2009 

 

Idag, måndag, efter lunch seglade kända svenska långseglaren Milo Dahlmann iväg från Stockholm på väg mot Antarktis.

 

Tidsplanen är att nå Antarktis runt nyår 2010 och dessförinnan segla i centralamerika och längs Chiles västkust efter att ha gått igenom Panamakanalen.

Milo har seglat där nere förut och skrev boken ”Min dröm om havet” om den seglingen, som inte kom ända fram efter att reservdelar inte kommit fram i tid – ett tyvärr vanligt problem så snart man kommer söderut.

Milo berättade att hon och Torbjörn nästan jobbat dygnet runt veckorna innan avsegling, och att allt inte var på plats men det fick lösa sig under vägen.

Lycka till Milo!

0 kommentarer
Taggad med:

Heléne och Arne Mårtensson hade en dröm att segla jorden runt som många andra av oss. De köpte en ny båt, utrustade den och stack iväg på en noggrant planerad jordenruntsegling, inklusive Antarktis, på tre år och kommer tillbaka till Bullandö i juli 2009.

 

Skillnaden mot de flesta av oss är däremot att de hade möjligheten att utrusta båten Yaghan – en Hallberg Rassy 62 – precis så som de ville ha den utan att behöva fundera på mer än att skaffa den bästa utrustningen (som även den visar sig krångla i avlägsna hamnar). Det innebar att alla viktiga funktioner var dubblerade; som radar, navigationssystem, internetuppkoppling över satellit och så vidare.

 

Arne har varit speciellt noggrann med väderprognoser och weather routeing (i princip plockar de ner väder en eller flera gånger per dag över satellit för att alltid kunna välja bästa tid och/eller väg). Paret Mårtenson delar på utrymmet i boken och skriver ungefär hälften var. Arne väljer att skriva mycket om teknik medan Helénes delar av boken ofta har en mer social karaktär.

 

Höjdpunkten i boken – och får man förmoda under seglatsen - är besöket på Antarktiska halvön, bara 600 nautiska mil från Sydamerika, och självklart också seglingen genom Patagoniens skärgård. Båda områden som boken Vid eget roder får läsaren (eller åtminstone mig) att vilja besöka innan det blir allfarvägar och souvenirstånd vid forskarbaserna.

 

Boken skildrar bara halva seglingen fram till Nya Zeeland. Om det betyder att det kommer en andra bok, en del två, vet jag inte. Men det är inte omöjligt att det blir så.

Arne och Heléne har en strikt kontroll på såväl planering, segling och båt, men att de älskar livet på haven kan man inte undgå att förstå.

 

En bok om en långfärdssegling som genomförs på ett litet annorlunda sätt …

Prognos från xcweather.co.ukNej, Turballe blev det inte (en liten obetydlig hamnstad i Loire ungefär på mitten av Biscayabukten). Synd på ett sådant roligt ortsnamn.

I stället blev det några timmar vila och dusch i Pornichet strax söder därom, innan jag fortsatte mot Ile de Noirmoutier. Varför är det alltid motvind?

 

Jag sitter sedan igår kväll i St-Gilles-Croix-de-Vie, drygt 50 M norr om La Rochelle, och väntar på att en kuling ska bedarra (vilket den ska göra i natt enligt prognosen, just nu lutar hela båten i vindbyarna). I morgon ska det knappt vara någon vind alls, så det blir väl mestadels motor till ön Ile du Ré och hamnbyn St Martin, som ska vara jättevacker.

Sedan på fredag morgon går jag till La Rochelle och tar upp båten på landbacken över sommaren medan jag är tillbaka i Stockholm för att jobba.

 

Belle Ile

Jag har gjort flera långa dagar sedan jag lämnade Belle-Ile-en-Mer i måndags morse. Namnet betyder Vackra ön vid havet, och det stämmer väl! Så här innan turistsäsongen har börjat är det en idyll – i juli är det säkert lika kul här som Marstrand en solig lördag mitt i industrisemestern (inte alls med andra ord!).

Jag skulle segla hela vägen från Belle Ile till Ile d’Yeu som är en annan ö. Hård motvind med vindbyar i kulingtrakten, stor dyning och skvalpsjö från andra håll gjorde att jag tog ett tre timmars brejk i Pornichet innan jag fortsatte mot ön Ile Noirmoutier, men fick en andra front över mig och svor en del när den gick rakt i nosen och jag gjorde 1,5 knop mot målet. Vid midnatt var jag framme i Les Herbaudiers, vilket är en helt charmlös semesterby (med hamn) och en stor skillnad mot det mesta andra jag sett under seglingen i Bretagne och på Biscaya.

 

Jag seglade här på Biscaya för några år sedan också (Biscay-Baltic med en sexmeters båt) och då var det också motvind h e l a tiden. Nu uppstår tanken att jag istället borde skaffa en båt som är bra på att kryssa, snarare än den breda båt jag har nu och som stannar upp i vågorna. Jag hjälper till med motorn ibland men då stiger förbrukningen från ca en liter per timme till två och en halv. En smula tröstlöst kan det kännas att motra, när man kan segla ;-)

 

Dagens praktiska långseglartips

En annan hobby jag har (förutom själva seglingen) är att besöka båttillbehörsfirmor i de olika hamnarna vi besöker. Hittills har England varit bäst, med bäst sortiment, tillverkare man känner igen och det faktum att pundet är lågt värderad mot euron hjälper till.

Men jag har sagt det förut, hemma vet man var man hittar grejorna och då blir det kostnadseffektivast om än inte billigast!

2 kommentarer
Taggad med:

 

(Klicka på bilden för att få en ledtråd var Roobarb befinner sig bland alla dessa kappseglare!) 

 

I Bretagne (Breiz på bretonska, som är en keltisk dialekt) är man seglare. Fransmän gillar att segla snabbt och illersnabba katamaraner är vanliga. Men å andra sidan är också små tjugofotare som man sakta glider fram med vanliga. På Ile de Groix hamnade jag mitt i en seglingstävling, men sov bra ändå …

 

 

Det finns i och för sig en himla massa motorbåtar också (Promenade pecheur – små fiskebåtar) i Bretagne. Eric Tabarly är härifrån trakten och är en fransk nationalhjälte (död sedan ett tiotal år). Man har gjort ett helt centrum runt honom och man kan titta på (i?) hans hus som vilken nationalförfattare som helst.

 

Långa dagsetapper

Jag har under några dagar gjort långa dagseglingar för att komma ner till öarna inne i Biscayabukten. Från Camaret-sur-Mer tog jag mig förbi beryktade Raz du Sein på exakt den rekommenderade passertiden en halvtimme innan högvatten Brest, vilket gjorde att det inte var mer ström än vid Vaxholmshålet och ungefär lika dramatiskt.

Stark sol och ingen vind gjorde att jag motorseglade och försökte hålla mig i skuggan. Jag läste deckare och höll utkik efter delfiner och bojar till hummertinor. 55 M senare lade jag till i en flod och lyckades hitta en iskall men skön dusch efter en dag i den stekande solen. Jag antog en färg nära de kokta humrarna och bestämde mig för att ha långa byxor och ärmar de närmaste dagarna.

 

Ile de Groix

Sedan tog jag sikte på sköna ön Ile de Groix, där de hade storseglingstävling – ingen stoppade mig när jag lade till bland alla tävlingsbåtarna ganska sent igår kväll. Kanske trodde de att jag hörde dit? Jag parkerade och smet iväg på en restaurang där jag fick både en god galette de trois fromages och en efterrätts-crêpes, plus en liten sorbet á la framboise mellan rätterna. Nu var jag på benen igen efter ytterligare en lång stekande dag på havet. Jag tittade lite på byn som hade smala gränder mellan gamla hus. Pittoreskt och säkert sitter det akvarellmålare i var och varannt hörn under franska semestertiderna i juli. Nu var det bara lugnt på gränsen till sömnigt.

 

I dag på förmiddagen blev jag sedan utfösad av hamnkaptenen ur de sponsrade båtarnas skara, men blev kompenserad med en gratis dusch innan jag var tvungen att lämna. Men det var en lugn och behaglig natt.

 

I morgon till Vackra ön vid havet (Belle-Ile-en-Mer) där jag var för fyra år sedan med lilla sexmeters båten, men vi stannade då bara en halv dag.

 

Om en och en halv vecka lägger jag upp båten i La Rochelle och åker tillbaka till Stockholm för att jobba i tre månader. Svensk sommar är också fin!

0 kommentarer
Taggad med:

Roobarb med besättning befinner sig i Camaret-sur-Mer mitt emellan Chenal du Four och Raz du Sein, de två punkter vid rundningen av Finistére (yttersta änden på Bretagne, och som betyder ’slutet på jorden’) där man måste passa in passagerna på en halvtimme när, för att undvika de våldsamma tidvattenströmmarna som går här. Och det är jättevackert!

Efter att ha seglat från idylliska St Mary på Scillyöarna till de vilda sönderbrutna klipporna vid ön Ile d’Oussant under ett och ett halvt dygn i svaga akterliga vindar, kunde vi sova ut efter att ha gjort ett mindre framgångsrikt att ta oss runt udden mot fem knops ström och med 7-8 m/s medvind och 3-4 meter dyning plus vågor i ryggen. Sådana förhållanden ger ett "race" som är mycket obekvämt när båten okontrollerat kastas omkring av korta snorbranta vågor. Tillbaka till Oussant för att prova på nästa högvatten.

Dagen därpå gick allt fint och vi gjorde upp till 8-9 knop emellanåt i medströmmen och vinden låringsvis in om babord. Solen sken och vi kunde köra nära de taggiga klipporna som stack upp överallt – med plotter blir man lite kaxigare eftersom man hela tiden ser om strömmen driver iväg båten åt något håll. Utan plotter skulle det vara en ganska utmanande navigation eftersom det är många grund, långt mellan sjömärkena och ofta dålig sikt.

(Titta på en video från 26 maj när vi seglar från Ile d’Oussant)

Väl framme i Camaret-sur-Mer träffade vi tre andra svenska båtar (bland annat Olle och Maggan på Mareventus) och en finsk HR46:a på väg söderut. Av olika anledningar blev vi kvar här i några dagar och åt både crêpes och en massa skaldjur (som krabba, musslor, ostron) och njöt lite av solen.

Bäst: Scilly skulle man kunna segla runt i minst två veckor utan att tröttna
Sämst: dåligt med internetuppkoppling (springa runt med laptopen i gränderna)

 

Så har vi äntligen nått ett av delmålen; de sömniga och oerhört pittoreska Scillyöarna. Efter nästa exakt ett dygns segling från Dunmore East på Irlands sydkust kunde vi 130 M senare gå in vid den lilla ön "Hangman’s Island" och fånga upp en gästboj i viken mellan ön Tresco och Bryher.

Efter en stadig frukost i solen i sittbrunnen och några timmars siesta för att sova ikapp förlorad sömn, blåste vi upp jollen och rodde iland för att titta närmare på ön Tresco. Smala vägar ledde oss till såväl gamla borgar som till viken på baksidan där vi satt i solen på en bänk gjord av drivved och såg livet passera förbi. Det var nu inte så mycket som passerar och de som gör det hälsar man på och kanske byter några fraser om vädret. Kossorna passerade vi och tog bilder på och Jenni tog bilder på nästan allting. Hon säger själv att det är hennes halvjapanska ursprung som tvingar henne till att ta 300-400 bilder varje dag. Jag går i sakta mak och Jenni kommer till slut ikapp, för att genast stanna och ta en serie nya bilder …

Under lördagen gick vi över till huvudorten på St Mary där det fanns många affärer och bankomat och temarestauranger (vi sitter på en medelhavsrestaurang och har precis ätit tapas – och druckit ale från Cornwall).

Scilly är en fantastisk plats där man som seglare lätt kan tillbringa ett par veckor. Man bör se till att vädret är lugnt eftersom hela Atlanten ligger på, men det finns flera väl skyddade vikar där man kan vänta ut vädret.

Det kostar nästan 250 kronor natten att ligga på en boj, men i övrigt känns mat och öl billigare än Irland (som har euro som gått upp 20% sedan förra sommaren medan pundet ligger fast – UK har dessutom sänkt momsen till 15%)

0 kommentarer
Taggad med:

 

Roobarb med besättning ligger i Kilmore Quay på sydöstra spetsen på Irland och väntar på att en kuling ska passera. Solen skiner och vi har precis ätit fish’n’chips på piren. Men nu börjar fallen slå i masterna på båtarna bredvid och det viner i Roobarbs rigg.

Morgonen började med att gå upp på piren och kolla vågor och vindriktning. Sedan tar modern informationsteknologi över och jag går upp till hamnkaptenen för att gå in på ett par vädersajter (meteirann.ie och xcweather.co.uk) som lovar kuling till runt klockan 19 (vilket stämmer ganska väl eftersom det är ungefär just nu när jag skriver detta).

Ett ordentligt regnväder passerade under dagen och piskade rufftaket under någon timme. Vi satt inne och jobbade med respektive dator. Sedan gick vi upp till hamnkaptenen för att koppla upp oss igen och kolla eftermiddagens uppdaterade väderprognos. Beslutet togs att vänta ett par dagar och sedan segla vidare mot Kinsale (alternativt direkt mot Scillys).

Vädersnack
Vädret styr en hel del av långseglarens vardag, men så är det att resa i takt med elementen (alltså vädret, inte den elektriska värmekällan som iofs fortfarande står på under nätterna).

Livräddningsbåten bogserade in en liten båt mitt på dagen där de tre männen ombord verkade ordentligt skakade och hjälpte inte till att förtöja båten som slog i bryggan ordentligt. Kanske var det sjösjuka som spelade in eftersom det förmodligen varit ganska gropigt där ute. Det var det när vi kom in i fredagskväll.

Brytande sjö

Vi passerade ett grundområde med brytande sjö och ett par gånger var hela fören nere i vågen innan vi kom genom området och kunde styra in mot hamnen och en välförtjänt dusch (som varade i 30 sekunder innan euron tog slut, sedan sköljdes allt schampo bort under en liten ljummen rännil) efter 22 timmars segling under 1,5 dagar med två kortare stopp för att invänta tidvattnets medström – en gång mellan 24 och 03 i Arklow och senare trettio minuters sömn i färjeterminalshamnen Rosselare innan sista hoppet runt sydöstra udden till Kilmore. Vi var trötta när vi var framme …

Irland är mycket trevligt med trivsamma öppna människor – igår kväll var jag och besättningsman Jenni (som är med ett par veckor till) på den lilla puben Kehoe Pub & Parlour (and Maritime museum, inredningen är mycket speciell) och tog en eller två Guinness och lyssnade på lajvmusik.

Bäst: Att segla i lagom långsam takt genom vackra seglingsområden

Sämst: 330 kronor natten i Kilmore Quays hamn + 11 kronor för 30 sekunder dusch.

0 kommentarer
Taggad med: ,

I morse klockan 9.30, exakt enligt rekommendationen, gick jag ut genom pirarmarna i Caernarfon och satte kurs norrut mot "farliga" Swellies uppe i Menai strait. Jag lever - det gick alltså bra att ta sig genom trots alla varningar.

Faktum är att jag fuskat - redan igår morse följde jag med båtgrannen Danny genom the Swellies på en "övningstur" för att leverera hans båt till sommarplatsen och det gick bara fint, trots att vi var 45 minuter för tidiga och vi hade 3-4 knops medstöom genom Swellies och det var snabbt avklarat.

Min egen forsränning i morse gick alltså också bra, även om det var mindre strömt halvtimme innan idealtiden. Men det var en del kanotister där för att testa ...

Senare under söndagen rundade jag Anglesey på norra sidan och gjorde som mest 9,4 knop med lite medström. Vinden var skral och jag gick för motor. Dagens seglade distans blev 42,57 M på tämligen exakt 6,5 timmar (sedan tog det en stund att beslå segel och ta sig in i marinan i Holyhead, smatidigt som man undviker snabbfärjorma som gör 40 knop).

Skriver detta på plats i Holyheads marinakontor. Stan är en mycket trist plats (var här i september förra året också) även om marinan är lyxigt överdådig. Jag har precis kollat strömkartorna för det mycket kraftiga tidvattnet (det är spring tide i morgon och maximal tidvattenskillnad och därmed också kraftiga strommar) och om jag kommer ivag i gryningen vid 05.00 har jag nästan två timmar på mig att komma ut på fritt vatten innan strömmen vander emot och jag får fyra knops motström ...

Jag räknar med att vara framme i Dublin (Howth) tidig måndag kvall; vinden blir finfin (8-10 m/s ostlig. Det är nästan perfekt, förutom att det blir plattläns ;-)

0 kommentarer
Taggad med:

 

Om några dagar ska Micke och Roobarb segla i ett sund som oftast liknar en fors mer än någonting annat och där de lokala seglarna går igenom mycket noggrant hur jag möjligen ska kunna överleva …

 

Ännu kvar i Caernarfon (syns i bakgrunden mitten på videon) för att montera mer utrustning och för att första besättningen inte kommer förrän om en vecka och det är mycket billigare att ligga här än i Dublin (där det iofs finns mycket att titta på).

 

Tanken är att jag ska ta vägen genom Menai Strait på vägen till Holyhead där jag ska invänta vindar som inte innebär kryss, de vanliga västvindarna som vi har just nu råder nästan hela sommaren.

 

I Menai Strait började man gå med båtar inte förrän på 1960-talet eftersom det på det smalaste stället – the Swellies – bara finns en tjugo minuter lång lucka med slackvatten två gånger per dygn då det går att ta sig igenom med en segelbåt (eller egentligen bara en gång eftersom det är för grunt när det är lågvattenslack).

 

Kommer man för sent kan man dras igenom i 7-8 knop och eftersom det är smalt med mycket klippor är det mer likt en fors (man tränar forspaddling där) när strömmen är som värst! Det är runt 7 meters tidvattenskillnad så det är mycket vatten ska ska passera. Att det är ett sund gör också att tidvattenvågorna möter varandra och det finns en bok som jag fått låna som bara beskriver hur man ska ta sig igenom detta sund! Den säger att om man missar slackvattenfönstret som bara är runt 20 minuter långt kan det bli det sista man gör! Sådana seglingsbeskrivningsböcker är alltid upplyftande att läsa (den förra beskrev sundet Corrywreckan i Skottland, men då bara på två sidor)

 

Boken lånade jag av Andy, som har sin båt parkerad bredvid Roobarb, och igår tog han mig ner till sundet där vi rekade forsen för att veta exakt när man ska gira för att komma igenom. Vi stannade på broar och på utkikspunkter för att jag skulle se enslinjer och se att på smalaste stället skulle man glida förbi klipporna på bara 3-4 meters håll. Missade man giren var det bästa att stänga av motorn och släppa rorkulten, för då var chansen stor att strömmarna skulle leda en förbi alla undervattensklipporna. Som svensk är man ju ganska van vid klippor på nära håll så det ska nog gå fint – däremot kan stort tidvatten oroa lite grand ;-)

 

Kanske återkommer jag om några dagar med en ny blogg om det gick bra …

0 kommentarer
Taggad med:

 

Jag är tillbaka i Wales efter vinteruppehållet hemma i Sverige och bor ombord på Roobarb; det är Rabalder som fått ett något justerat, mer internationellt gångbart namn – att tänka på innan båten som ska långseglas får ett namn som ”Sjumilacharmören”, ”Storsjöstoscha” eller ”Åiåaäeö” och detta sedan ska bokstaveras över en knastrig VHF-radio eller förklaras vad namnet betyder för en ny bekant på bryggan utomlands ...

 

Båten ligger vid gästbryggan i medeltida Caernarfon i ytterligare några dagar för att få lite utrustning inmonterad och för att jag ska hinna se mer av en del av en mycket vacker del av Storbritannien, som Wales med sina berg är. Och just nu är det ljummet, körsbärsträden blommar och maskrosorna slagit ut i gräsmattorna.

 

Efter i monteringsschemat

En del av utrustningen skulle ha skruvats på plats för länge sedan, och en del kommer att få vänta ytterligare en tid innan det kommer på plats, som gardinerna och teaklisterna runt nya inredningen.

Jag passade på att besöka en stor båttillbehörsfirma (fastän butiken var liten till ytan) utanför Liverpool på väg från min kusin Anders i Manchester där jag vinterförvarat madrasser, kläder och böcker – det vill säga sådant som kan mögla i fukten.

 

Jag skulle hämta upp en beställd Personal Location Beacon (PLB) tillverkad av McMurdo hos Mailspeedmarine, eftersom jag tror att det kan vara en priseffektiv Cospas-Sarsat nödsändare (både 406 och 121,5 MHz) till ett rimligt pris på £240 (cirka 3000 kronor).

En fullstor Epirb går på ett par-tre tusen kronor ytterligare och en PLB har i princip samma funktion för en liten fritidsbåt som inte har samma krav på sig som yrkessjöfarten.

 

Mer utrustning

Jag passade också på att köpa lite annat smått och gott eftersom jag inte vet när jag kommer till en båtbutik med bra urval och hyggliga priser nästa gång (bäst urval har Sverige, mest eftersom man vet var man ska leta!).

Därför väntar nu en serie monteringar, som midskeppsknapar (bra när man är själv ombord) och fästet för vindsnurrans rostfria rör. Det blir också en rulle på inre kutterstaget, nya stora Andersen-vinschar, fotogentank till spisen, avlopp till diskhoarna, trevägsomkopplare till toatanken och mycket annat.

 

Jag tror jag får skriva en lista snart om jag ska komma ihåg allt detta …

0 kommentarer
Taggad med:
Fler poster Nästa sida »