Seglingen går norrut istället för söderut, men det är fortfarande en bit-för-bitsegling. Omplaneringen kom eftersom jag erbjöds ett nytt jobb som var alltför kul att missa - det var ett jobb som jag velat ha i flera år och som plötsligt öppnades upp förra sommaren.
Nya jobbet med att göra På Kryss (PX), som är Sveriges äldsta båttidning (80 år i år) känns väldigt kul, även om det inte alltid är en helt lätt uppgift. Största skillnaden mot att ha varit med och startat Sveriges nyaste* båttidning för sju år sedan, Praktiskt Båtägande (PB), är framförallt att PX inte är kommersiell på samma sätt som en tidning som är beroende av lösnummerköpare.
PX riktar sig i första hand mot 40 000 medlemmarna I Kryssarklubben och säljs bara i några hundra exemplar i kiosken. Det gjorde att vi bland annat kunde ha ett omslag målat i akvarell, vilket lär vara ett no-no för tidningshyllan enligt expertisen.
Men följdverkningarna är svåra: Jag kommer att ta en paus i bit-för-bitseglingen söderut och segla Roobarb till Sverige för att använda båten för att samla material och besöka närliggande vatten. Jag älskar Sveriges kust om sommaren och det är verkligen ingen stor uppoffring - och världen ligger kvar när jag har möjlighet att sticka iväg igen om några år.
Så länge kan jag trösta mig med att redaktörsjobbet ger vissa möjligheter att segla på arbetstid även om det blir i kortare perioder eftersom olika deadlines finns hela tiden ...
På onsdag 12 maj ger jag mig iväg ner till La Rochelle för att under flera etapper segla i de fantastiska vattnen i Biscaya, kanalöarna och Waddenzee innanför de Frisiska öarna. Det är exotiskt men nära. Och därför möjliga att hinna med även på en ganska normal semester.
Allt ska bli artiklar och jag hoppas kunna ta några tusen digitala bilder i sommar, så att det räcker över hela vintern tills det är dags att sticka ut igen.
I sommar ska jag också försöka vara ute mycket med sjöräddningen genom Sjöräddningssällskapets station Rs Stockholm. Jag bor så jag kan ta nattjour, eftersom jag bara har sju minuter med cykel ner till Slussen. Och dagjour genom att jobbet finns på ungefär samma avstånd.
Det finns olika anledningar till varför man vill bli sjöräddare, från att man är intresserad av sjön till att man vill ha möjligheten att rädda livet på någon. För mig är den starkaste drivkraften att vidarebefordra kunskaper om hur man blir en bättre skeppare eller besättningsman/kvinna. Det var när jag sökte information till en serie artiklar om säkerhet som jag kom kontakt med Sjöräddningssällskapet första gången. Och nu är jag frivillig obetald sjöräddare, och måste varna mina medarbetare på jobbet att jag kan behöva sticka iväg precis närsomhelst.
Jag kommer skriva mer om hur man blir sjöräddare och startar en sjöräddningsstation framöver.
Men nu ska här seglas på Biscaya först!
* Nyaste är inte helt sant, eftersom Bonniers gjorde en mindre genomtänkt satsning för ett par år sedan med "Dagens båtar". Den lades ner efter två nummer och PB är fortsatt den färskaste papperstidningen om båtar i kiosken.
